Antaganden
Om sanningen ska fram
så har det aldrig brunnit
på riktigt
För den trolovade
kärleken till snus
HB & utebandy är
inte vad den en
gång var
Den trolovade kärleken
som aldrig riktigt funnits
Den trolovade kärleken
som bör finnas begravd
någonstans långt inne nu
Frillesåsaligan har fått
klara sig bra utan mig
men jag antar att ingen
saknat mig under åren
Jag tror att jag nämligen
aldrig har suttit bekvämt
i passagerarsätet på en
epatraktor
Jag tror att jag aldrig
kommer göra det heller
för den delen
Jag har aldrig varit full
i Idala eller kört moppe
hem i ösregn
För jag antar att det
nämligen inte är så
jävla rockit det här
med att vara uppväxt
i en småstad där alla
hatar en
Det var vi mot ligan
Du och jag och någon
stackars jävel som
blev den tredje parten
i vårat gäng som flitigt
byttes ut med jämna
mellanrum
Vi försökte vara tuffa
& vi försökte vara balla
Jag tror vi misslyckades
mer i andras huvuden
än i våra egna två klot
Men jag antar att det
är fruktansvärt lätt att
hävda sig när man är
uppväxt i en småstad
där alla hatar en
Men det brinner
inte längre
Och om sanningen
skall fram så har det
aldrig brunnit på riktigt
Cyklar runt
Jag är ute & cyklar.
Jag är ute & cyklar.
På himla valvet är
jag ute & cyklar
Bland explosioner & laxar
är jag ute och cyklar runt
På en rostig sakmed skeva
hjul cyklar jag tappert förbi
egenkomponerade minnen
som jag aldrig varit med om
För det har jag en tendens
att göra. Att komponera mina
egna minnen är vardag för mig
Jag cyklar förbi skällsord
& högar med daxvaxburkar
utstickande ur Evisubrallor
Jag är ute & cyklar utav bara
helvete & har ingen aning om
vart jag skall någonstans
För jag antar att det bara är
de döda fiskarna med daxvax
i håret som simmar med strömmen
De där daxvaxlaxarna
Om jag kände Barbapappa
bra nog kunde han agera
utmärkt cykelkedja för min
gick av på mitten för flera år
sedan
Jag glider bara med på min cykel
Jag glider bara med som vilken
daxvaxlax som helst
Men i den här drömmen fortsätter
jag glatt trampa vidare för jag har
ensamrätt på den här kompositionen
Ungefär
Bengaliskt antändande
men lika snabbt kvävs
ljuset & blir till stilla rök
Lika snabbt som
Jamaicanen sprang
försvinner allt på
nio & nittiotvå och
man får börja om
på gräsrotsnivå igen
Ungefär
Plaskande som
Tjorven står jag
dränkt av mina
tankar med den
gula sydvästen
lite halvt på sned
Ungefär
På samma sätt som
Knyttet behövde
Skruttet som Tove
sa på mysig
Finlandssvenska
behöver jag
Ungefär
Staden behöver
miljontals glödlampor
för att vara fin så här
års & människan med
förmodar jag på ett
ungefär
Säger man ett ord
tillräckligt många
gånger låter det löjligt
& man börjar fundera
på om man verkligen
säger rätt ord till slut.
Men bara på ett
Ungefär
Detta jävla ord kunde lika
väl vara någon sagofigur i
Harry Potter-böckerna fast
med annorlunda stavning
Unjifar
Jag står plaskande
likt Tjorven i mina
tårar med den gula
heltäckande regnjackan
lite slarvigt knäppt
fast utan sydväst
den här gången
och jag får börja om
på gräsrotsnivå ännu
en gång när lågan kvävs
lika snabbt som ett fullbordat
samlag på Paradise Hotel
på TV6 eller lika snabbt
som deltagarnas
tid i kändisträsket
Nio komma nittiotvå
sekunder på't ungefär
Minnet av en perfekt student
gula och dom
övergivna äpplena
på grenarna är
ruttna och oätliga
sitter jag & ojar
mig över ett glas
nyponsoppa
Kaffet är kallt
& ölen är varm
så det är väl lika
bra att strunta i
allt & lägga ner
Som de lyckliga
kompisarna sa
En matinéfilm från
1945 och stackars
Jack förgyller min
tillvaro på tidig
måndagsförmiddag
Liggandes i
fosterställning
Då tankarna på
dig brukade förgylla
bäst
Då isen var tunnare,
löven allt grönare
& ölen allt kallare
Jag önskar att
jag då skulle
tagit mod till mig
& kastat ned
mina minnen i
havsdjupet och
låta de ätas upp
av en fisk
Ståendes
rakryggad
& stolt
Då matinéfilm &
stackars Jack inte
behövdes
Då minnet av
en misslyckad
nyårsfest bara
var nånting man
inte tänkte på
Då minnet av
en perfekt student
bara var nånting
man skrattade åt
Då minnet av
en idiotisk fyllegrej
var nånting man
bara strök ett
streck över
Det enda som
begraver dessa
minnen är en
enda stor klyscha
Tack för danserna
Tack för tårarna
på kinderna och
stjärnorna på
himlarna
Inget spelar så
stor roll längre
så länge man har
Fairytale of New York
Känner mig
som en töntig
13-årig popbrud
med stjärnor
under ögonen
Men det kanske
jag är också
Det är ju inte
mitt påhitt det
där med identitet
En sista gång uppe på berget vid Kingston
att man hade en
timma kvar i livet
plötsligt kom så
hade jag antagligen
berättat för folk
om hur mycket jag
stört mig på dom
Om beskedet en dag
knackat på dörren
där hemma så
skulle jag försöka
definiera ironin
i att allt folk
sagt om mig någon
gång hunnit ikapp
dom själva
Jag hade ringt upp
den brokiga skalan
människor som till
exempel
Dom där äckliga
bratsen från
Onsala
Dom som kallade
mig bögjävel för
två år sedan
Dom som nu går runt i
läderkepsar som
om dom var med
och dansade i
bakgrunden av en
Village Peoplekonsert
med ett kilo vaselin
mellan vardera skinka
Och dom där
moppemuscharna
hemma i Frillesås
som sa samma
sak till mig & Bauer
Dom som nu går
omkring med femtio kilo
brunkräm i fejset
& lika många tofsar
på benen som om dom
lika väl kunnat bo i
Partille och fått namnet
Johnny av sina
Huddingemorsor som
redan under
förlossningsstadiet stod
med morgonrock under
köksfläkten & rökte
gula Blend
Antagligen hade jag
också åkt till Paris,
tagit hissen upp för
Eiffeltornet, gått in
på närmaste toalett
& dragit en runk
bara för att
Jag hade säkerligen
försökt springa naken
genom Sveriges alla gator
också
Desperat letandes efter
ett vårregn hade jag
till tonerna av Alexander
Rybak börjat gråta bara
för att det är så förbannat
klyschit
Om beskedet om
att man hade en
timma kvar i livet
plötsligt kom
Då hade jag väl högst
troligtvis lagt mig
och lyssnat på den
italienska versionen av
Time to say goodbye
med Paul Potts en
sista gång
En sista gång
någonstans uppe
på berget vid Kingston
För en gångs skull
så skulle jag putta
ned jorden i ett hål
& fylla igen det med
min spade
I en liten grop skulle
den få ramla ned i
och sen skulle det
vara jag som står
där uppe & garvar
Det skulle vara jag som
tittar ner och skrattar för
en gångs skull
Jag vill bara vara
sådär härligt grabbig
& bara prata fotboll
Att bara tro på
isoleringsmetoden
istället för att dela
med sig av sina
känslor verkar vara
en tokrolig metod
En tokrolig metod
för den som kan
hantera den
För jag antar att
ju mer man pratar
om sina känslor
för folk ju större
blir saknaden
Om jag visste hur så
skulle jag sparka ned
jorden till marken &
platta till dess ansikte
med min spade
Jag skulle sparka ned
den & spotta den i ansiktet
för en gångs skull
Jag vill vara så där
härligt grabbig och
brottas i hög & sådana
där helfestliga aktiviteter
När tiden är inne då
man känner att saknaden
blir större för att man
pratar om sina känslor för
folk så är det alltid skönt
att ha en person bredvid sig
som spelar i samma liga
En som spelar i samma
liga som sig själv för
en gångs skull
Den sista Oktobers sista timma
Trots att jag vet att
en fisk mår bättre i
vatten än i öl kände
jag mig som en idiot
när jag stod där utanför
och frös
i den sista Oktobers sista timma
Kön till Mingel i
Kungsbacka är inte
så upphetsande som
folk verkar tycka
Blotta tanken av att få
komma in i värmen &
börja jucka bort sina
begär och beskymmer
mot ett 14-årigt ben från
Onsala gör penis styv
på Svenne Banan
Mitt intresse för disco,
kvinnliga könsorgan
& kungsbackas fjortisar
är inte vad det en gång
var
Trots att det var första gången
jag stod i just den här kön kan
det ju omöjligt komma att bli
den sista gången jag tvingas
lyssna till deras konversationer
Inte heller sista gången
jag tvingas lyssna på deras
"amen gumman" och deras
samtal & känslor vars djup får
Björn Rosenströms Pojkarna
som Busar att verka överdrivet
emotionell
Spräng skiten & bygg
nåt skittufft istället
Jag spöar skiten ur mitt samvete & skriker: sluta
hur dålig jag är
& hur mycket kuk
jag suger om kvällarna
berätta för mig
hur mycket skit
som snackas &
vad som sägs
Berätta för mig
om dom gångerna
jag gör fel
och hur mycket
jävla fel jag gör
Berätta för mig
lite snabbt bara
om hur dålig
andedräkt jag har
när jag vaknar på
morgnarna
Så kanske (bara kanske)
jag kan landa
med fötterna på
marken för en
gång skull
Mitt samvete slår mig
på käften varenda
morgon när jag
vaknar
vaknar
gör jag yrvaket,
gnuggar lite lätt
bort det gula gojset
man har i ögonen
när man vaknar,
spöar skiten ur mitt
samvete & skriker:
sluta
Men mitt samvete
är en ihärdig jävel
Berätta för mig
när mitt hår ser
för fett ut &
när mitt könshår
sticker ut från kalsongerna
Berätta för mig
när jag är den största
idioten i världen eller
när du tycker att
jag bara ska lugna
mig så
kanske
bara kanske
jag kan landa
med fötterna på
marken den här
gången
Åkesson må vara dum i huvet men månen tillhör till och med honom.
När dagen kommer
då jag & Andreas Lundstedt
sitter i en buss och han
frågar mig om jag vill att han
ska hiva ned min väska
skall jag svara nej.
När dagen kommer
då jag är i Oslo
och inte har alls
för mycket för mig
så skall jag spränga
Alexander Rybak.
När dagen kommer
då jag har kul på
klubb Mingel skall
jag smuggla ned
Cyanider i folks glas.
Cyanider är ganska farligt
Nästan lika farligt som
en haj.
När dagen kommer
då vinden blåser
iväg min mössa
från huvet
skall jag skrika
könsord mot den
så att den fattar att
Mig.
Ger du
Fan i.
När Team Stefan på TV
sjunger Inget stoppar
oss nu med dansbandet
Black Jack vill jag inte
vara med längre.
När skolan inte längre
utgår från att lära sig
saker utan istället
utgår från saker
man redan kan vill
jag inte längre vara med.
När folk inte längre kan
fatta att det också är
min måne
min sol
min jord.
Bara för att jag är
annorlunda.
Caroline Af Uggla är
lite konstig. Thomas
Di Leva är lite konstig.
Jimmie Åkesson må
vara jävligt korkad &
dum i huvet, men
månen tillhör till
och med honom.
När månen inte
längre är färgad
i regnbågens
färger utan är helt
jävla svart & vit
då vill jag inte vara med längre.
Ett olöst fall, ingen lösning & jag har tappat bort nyckeln till mig själv.
på din tid & istället
göra saker som du
är van vid
Försök att få svar istället
för att försöka söka saker
du redan har
Du började bra men det
urartade i kaos utav
sport &
krav
Du fortsatte & där vi är idag
Har vi med oss
Ett olöst fall utan lösning
& jag har tappat bort nyckeln
till mig själv.
Se till att
stå på dig innan
någon annan
gör det. För då
kan det gå illa.
Jävligt illa.
Jag stängde noggrant
efter mig, låste &
märkte till min
stora förvåning
att nyckeln inte
längre låg i fickan.
Om du läser detta
får du gärna komma
tillbaka, för jag vill
ha dig i min ficka.
Nyckeln, alltså.
Vad är en ficka
utan sina nycklar.
Göttare än kräm och kräm som är så gött.
Bättre än kräm och kräm som är så bra.
Eller varför inte den gången vi fixade industrihampa från någon jävla åker uppe i Idala och trodde vi var sjukt fräcka? Gömde det under någons säng och var paranoida i flera veckor.
As.
Fräckt.
Den gången då vi bestämde oss för att sparka sönder lyktorna på någon epatraktor vi inte riktigt gillade. Det var nog så kallade goda tider.
Tiderna var göttare än kräm och kräm som är så gött?
Det var vi mot hela Frillesåsaligan. Du & jag och någon stackars jävel som blev den tredje parten i vårat gäng som flitigt byttes ut med jämna mellanrum.
Vi försökte vara tuffa & vi försökte vara balla.
Jag tror vi misslyckades i andras huvuden mer än i våra egna.
Vi var tuffare än kräm och kräm som är så tufft.
Jag är skittuff för jag känner honom. Gud alltså. Lol.
Varje morgon går Han upp och tar fram sin slangbella. Han kliar sig på hakan lite lätt och skjuter ned månen brutalt, men med stil. Sen skjuter han en brinnande sten mot öst vilket har till följd att det blir ljus. Han ser varenda morgon att ljuset är gott och han skiljer var dag ljuset från mörkret. Det ljusa kallar han dag, och det mörka kallar han natt.
Inte för att skryta eller så men det är han som är Gud och jag känner honom. Lol.
Trots att det är han som är treenheten (utan skryt) så föds det på morgonen nya beskymmer. Nya beskymmer som inte går att trolla bort med något hokus pokus. Inte ens om man har Gandalfs stav. Eller Harry Potters ascoola träpinne.
Nya beskymmer som man inte bara kan sopa under mattan, trots att man har Bamses farmors skitstora sopkvast. Eller varför inte Harry Potters asfräcka Quidditchkvast? Nya beskymmer som man inte på något sätt i världen slakta. Inte ens om man har det coolaste svärdet på hela Diablo 2, nej trots det är dom överallt. Inte fan vet jag hur man lättast lägger lock på just den kakburken. Den kakburken som är överfylld av överblivna vidriga kakor.
Men en sak vet jag.
Det är han som är Gud, honom känner jag och jag är skittuff för att jag känner honom. Gud alltså.
Lol.
Trots att han är treenheten så vilar det inom honom en förjävlig uttråkhet eller uttråkighet (vet inte riktigt hur det skall vara). Höjden av uttråkighet kan vara när man sitter och lyssnar på Werner & Werner's samlingsplatta Kockarnas Skiva på Spotify och klockan är 00:51 på en torsdag. Eller när man sitter och målar hakkors med smileygubbar i en msnkonversation och ur högtalarna strömmar tonerna till Vår Julskinka Har Rymt.
Höjden av uttråkighet kan också vara när man lägger patiens i form utav Harpan på sina föräldrars dator när man istället kunde gå på Raised Fist-konsert gratis på Trägårn i Göteborg.
Den absoluta höjden kan i och för sig också vara när man sitter på lektion 08.27 på en onsdag och drömmer sig iväg från Aranäsgymnasiet bort till Hogwarts oändliga korridorer full med hokus pokus och massa skägg. En och en annan dvärg. Kanske finns det inte några dvärgar på Hogwarts?
Inte vet jag.
Men en sak vet jag.
Det är han som är Gud, och honom känner jag.
