Skittuff

Om beskedet om
att man hade en
timma kvar i livet
plötsligt kom så
hade jag antagligen
berättat för folk
om hur mycket jag
stört mig på dom

Om beskedet en dag
knackat på dörren
där hemma så
skulle jag försöka
definiera ironin
i att allt folk
sagt om mig någon
gång hunnit ikapp
dom själva

Jag hade ringt upp
den brokiga skalan
människor som till
exempel

Dom där äckliga
bratsen från
Onsala

Dom som kallade
mig bögjävel för
två år sedan

Dom som nu går runt i
läderkepsar som
om dom var med
och dansade i
bakgrunden av en
Village Peoplekonsert
med ett kilo vaselin
mellan vardera skinka

Och dom där
moppemuscharna
hemma i Frillesås
som sa samma
sak till mig & Bauer

Dom som nu går
omkring med femtio kilo
brunkräm i fejset
& lika många tofsar
på benen som om dom
lika väl kunnat bo i
Partille och fått namnet
Johnny av sina
Huddingemorsor som
redan under
förlossningsstadiet stod
med morgonrock under
köksfläkten & rökte
gula Blend

Antagligen hade jag
också åkt till Paris,
tagit hissen upp för
Eiffeltornet, gått in
på närmaste toalett
& dragit en runk
bara för att

Jag hade säkerligen
försökt springa naken
genom Sveriges alla gator
också

Desperat letandes efter
ett vårregn hade jag
till tonerna av Alexander
Rybak börjat gråta bara
för att det är så förbannat
klyschit

Om beskedet om
att man hade en
timma kvar i livet
plötsligt kom

Då hade jag väl högst 
troligtvis lagt mig
och lyssnat på den
italienska versionen av
Time to say goodbye
med Paul Potts en
sista gång

En sista gång
någonstans uppe
på berget vid Kingston